Många av de som känner mig vet att jag är ganska genusskadad av min utbildning (lärarutbildning) samt har en mamma som är feminist. Jag är tacksam för detta har gjort mig otroligt medveten om hur jag värderar saker och hur jag beter mig. Vilket förhållningssätt jag har gentemot mina nära och min familj samt de barn och vuxna som jag jobbar med.
Slump och smak (samt mitt genustänk) har avgjort att just Folkes saker och kläder är väldigt könsneutralt. Men att han uttrycker sig väldigt könsneutralt också, för vi har medvetet uppfostrat honom till att han ska kunna känna sig nöjd med sig själv oavsett hur han känner eller vad han nu vill göra. Detta speglas otroligt mycket i han garderob har jag märkt. Tex så finns det nog inte många som skulle kunna gissa hans kön om de bara kollar på kläderna. Har mött många rara på stan som frågar vad flickan heter och "släpper fram den lilla damen" och alla får ett mer förvånat uttryck i ansiktet då jag säger att HAN heter Folke.
Eftersom grabben vet att han kan säga vad som helst till oss så kom han för några dagar sedan till mig inne på toan och frågade om han kunde få några Hello Kitty kalsonger. Jag tappade hakan och stammade fram: -Ja kanske det. Men sedan kom jag på att det förmodligen inte finns Hello Kitty kalsonger. Jag som i flera år aktat mig noga för just Hello Kitty bara för att JAG inte gillar det. Och helt plötsligt ser jag hur det glittrar i sonens ögon när han ser just dessa produkter. När vi var och köpte nya skor åt honom hamnade han självmant vid en hylla med tofflor, där fann han ett par fina mjuka plych tofflor med just Hello Kitty på.
Hmm, vet inte riktigt vad jag ska göra nu eller vad jag ska säga till honom. Får en känsla av att det inte finns Hello Kitty kalsonger till smågrabbar. Men det kanske funkar med trosor.
För att kompensera mitt kassa uppträdande i denna önskan så köpte jag en kartong med Hello Kitty glasspinnar igår. Mycket uppskattat! Skönt att ha någon som påminner mig om hur jag uppför mig. Och någon som får mig att inse hur viktigt det är med genus, då man inser att det kanske inte finns Hello Kitty kalsonger.
Men sluuuta, Hello Kitty är sååååå rätt, Lisa! :)) freja älskar denna figur och jag med (kanske därför HON älskar den??)... Ska verkligen hålla ögona öppna efter nåt Hello Kitty-aktigt åt lilleman! SÅ KUL!!! :)
SvaraRaderaHeja Lisa! Åh vad jag tycker om att läsa din blogg.
SvaraRaderaLinda - Vet inte varför jag blivit så avig mot just Hello Kitty. Kanske för att den där katten dyker upp överallt i en rosa nyans och gärna med lite glitter och volanger. Vilket är ganska långt ifrån min smak. Men jag ska skärpa mig och inse att hon är lika fin som monsterbilar och po.p randen m.m. ifall Folke tycker det.
SvaraRaderaHanna - Jag får helt enkelt se det som ett kvitto på att man lyckats uppfostra rätt så bra hittils, fast man inte är på hugget jämt. Ska också säga att din blogg inspirirar mig mycket i detta genustänk. Du är så smart och bra på att skriva. Det är så spännande att få läsa om din graviditet och hur du tänker kring allt.
SvaraRadera