När Flora kom till världen!

Här kommer en liten förlossningsberättelse. Den är inte så lång och detaljerad, men det var precis så det var. Allt gick snabbt och enkelt. Känsliga får scrolla förbi.

Förlossningsberättelse Flora



BF enligt rutinultraljud 14 maj.

Den 14 maj, var en lördag och allt var verkligen lugnt inne i magen. Jag började inse att jag skulle gå över tiden även denna gång. Men på ett sätt kändes det ganska bra, eftersom både Rikard och Folke var så förkylda. Jag tänkte att nu är det nog bäst att inse turen med att bebis är kvar i magen. Söndagen kom och jag passade på att vila och njuta lite av lugnet. Förvärkarna kom och gick precis som de gjort i några veckor och humöret var väl inte direkt på topp. Det blev måndag och jag hade sovit ganska bra på natten. Mamma ringde och sa att hon skulle komma med lunch, så jag kunde ta det ganska lugnt. Jag grejade på och plocka runt lite i huset. Ordna med lite saker till bebisen och tänkte på hur typiskt det verkligen var att Rikard var så förkyld. Förvärkarna kom lite sporadiskt under dagen och jag fick ta det ganska lugnt. Efter lunchen så gick jag upp till sängen för att vila lite framför tv’n och jag kände hur värkarna började göra mer och mer ont. Tänkte att jag kanske borde kolla hur tätt de kom. Upptäckte till min förvåning att de kom med 5-6 minuters mellanrum. Oj! Då de var så täta förra gången så åkte vi ju in till förlossningen och då hade vattnet också gått. Jag blev nästan lite nervös och la en handduk i sängen för säkerhetsskull. Jag vilade och tyckte nog att det lugnade sig lite. Men när jag klev upp och skulle kolla hur vi skulle göra med middagen så kom det igång lika tätt igen. Jag gick då ut och fråga min pappa om det var okej att Folke fick komma hem till dem idag och sova över. Jag sa till Rikard att nu kanske det blir till att åka in på förlossningen ikväll. Upptäckte vid ett toabesök att den berömda slemproppen hade gått. Åt middag vid 17-tiden och ringde sedan in till förlossningen och berättade hur dagen hade varit. Där tyckte de att jag skulle komma in så vi kunde kolla läget. Jag duschade och lade ned det sista i BB-packningen.

Vi kom in på förlossningen strax efter 20.00. Där var det skiftbyte precis på G så vi fick gå in på ett rum och jag satt mig i en fåtölj och de gjorde en CTG-kurva. Vi gick sedan ut i fikarummet och tog för oss lite fika. Värkarna började göra så pass ont nu att jag var tvungen att hålla mig i något ifall jag stod upp. Strax efter 21.00 kom barnsköterska och barnmorska in på vårt rum och presenterade sig. Jag kände direkt att den barnmorskan var en härlig kvinna och att det skulle bli bra. Hon tyckte att vi skulle göra en undersökning med en gång så vi fick se hur läget verkligen var. Jag fick hoppa upp i sängen och fick veta att jag var öppen 5 cm. Fick även veta att lilla bebis låg med handen över huvudet och att fosterhinnan buktade ut väldigt mycket. Barnmorskan ringde på läkaren så att han skulle kunna känna läget också, då den där lilla handen oroade lite. De föreslog även att ta hål på hinnorna för att se om huvudet skulle sjunka ned mer och då trycka bort handen. Sagt och gjort! Kvart i tio kommer doktorn in i rummet, det kom en rejäl flod av fint fostervatten och handen gick inte att känna mera. De passade även på att sätta skalpelektrod på bebisens huvud, eftersom den rörde sig så mycket så det var svårt för CTG apparaten att få bra kurvor. 22.10 började värkarna göra riktigt jobbigt ont och vi funderar på någon smärtlindring. Provar lustgasen och tycker att det känns väldigt bra. Profylaxandas och andas lustgas i en timme. 23.10 börjar krystvärkarna och 8 minuter senare är vår dotter ute.

Jag är så glad och tacksam över att det gick så snabbt och lätt och den fina lilla flickan som kommer ut verkar må jättebra. Eftersom det gick så otroligt snabbt så fick jag sys en stund även denna gång, men det var inte så mycket som med förra förlossningen. Rikard fick klippa navelsträngen och jag får henne sedan på bröstet. Hon ligger och kikar på oss en stund och visar sedan att hon vill äta. Hon börjar direkt att amma och är alldeles lugn.

Vi får vara ifred ett tag inne på rummet och de kommer sedan med fika och barnmorskan väger och mäter lillasyster. Hon är 52 cm lång och väger 3795 gram. Jag får kliva upp ur sängen och gå och duscha. Känner mig oförskämt pigg och fräsch trots att jag precis klämt ut ett barn. Kvart över två får vi gå in på BB och jag får sova en stund innan fröken hungrig vill försöka äta igen. Lyckan över att ha ett friskt och fint barn i famnen samt upplevelsen av den lätta förlossningen gör att det är omöjligt för mig att sova mer den natten.

Ja så gick det till, den kväll som vår dotter kom ut till oss. Jag är otroligt nöjd med förlossningen och den hjälp jag fick av mina kära Rikard var ovärderlig. Detta är helt klart den häftigaste och mest positiva upplevelse jag haft i hela mitt liv.