En eftermiddag och kväll på förlossningen

Har precis kommit hem från ett besök på förlossningen. Lilla Smulan har varit för lat i magen sedan i tisdags och efter rådfrågning så blev det en tur in bara för att konstatera att allt var okej. Men lite nervös hann jag allt bli! Jösses jag är helt mör i magen efter ett helt gäng med undersökningar och diverse metoder för att få en bebis att bli irriterad. Det var på håret att jag skulle få sova över där, men tack och lov så fick jag åka hem. För guud så tråkigt det är där när man inte har en bebis att ta hand om. Har nu hunnit med att läsa galet många gamla Vi föräldrar tidningar, promenerat mer än jag gjort de senaste månaderna, gjort ett helt gäng med fina CTG-kurvor, fyra ultraljud och lite andra provtagningar. Håller tummarna för att jag inte behöver åka dit något mer förrän tidigast i slutet på April kanske.

Det som varit bra med denna upplevelse är att jag kan verkligen lita på min egen känsla. Jag var aldrig rädd eller särskilt orolig, bara lite nervös över vad läkarna sa och hur länge jag skulle behöva stanna. Det blir ju lite krux då man har ett barn som väntar hemma, husdjur och en gubbe som ska iväg på jobbet. Men eftersom jag vet att man "ska" kolla upp sånt här så var det lika bra att det blev gjort ordentligt. Vi fick ju dessutom chans att se vår fina Smula och h*n är rätt så söt.

Ja varför var Smulan så trött då? Svårt att säga, men förmodligen var det bara så att h*n varit väldigt aktiv innan och behövde ta igen sig lite. Gött att sitta i soffan och känna buffar och sparkar somvanligt nu!