Ja, det är rådet man får när man har foglossning. Rör på dig lite och ofta och vila emellan. Gör inga rörelser som gör ont. Amen hur lätt är det då när man måste fixa med hushåll, barn och husdjur. Vissa saker måste ju faktiskt göras hur ont man än har. Tex igårkväll fick jag lov att bära min son uppför trappen. Det gör så jedra ont att man håller på att förgås, men hur ont gör det inte i hjärtat när man inte klarar av att trösta sitt eget barn då. Sen måste jag ju bära veden fram till pannan för att kunna elda då det blir sådär tvärkallt ibland. Det gör också ganska ont, men jag vill ju inte gå runt och frysa. Och när dagen kommer för att åka in till stan och handla mat och Rikard helt plötsligt inte kan följa med, ja då är det bara att bita ihop för mat måste vi ju ha. Ibland blir jag så arg på min egen kropp. Dumma skit kropp, varför fungerar du inte som du ska?!!
Jag brukar gå promenader men hunden, men det har jag fått lov att sluta med. Jag smiter iväg när jag får chans att gå ensam i min egna sakta mak. Jag går ca 30-45 minuter och det gör ont. Men jag känner att det är skönt för lungorna att få andas in ordentligt och det är härligt att få solen i ansiktet. När jag kommer till vår väg och ska gå upp på kullen, så håller jag nästan på att gå sönder sista biten. Men jag klarar inte att bara vara stilla hela tiden. Tror inte det är bra för resten av kroppen när man bara är stillsam. För mig är det som att välja mellan pest eller kolera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar