Idag skriver Clara om förlossningsberättelser, hur hon tycker att det är onödigt att berätta för blivande mödrar och stressa upp dem i onödan. Jag håller delvis med. Men jag tycker nog att om man känner att man inte vill höra eller läsa om dessa förlossningar som inte är lätta eller går bra, så har man väl ett eget ansvar att hålla för öronen eller sluta läsa. Just det här med att få berätta tyckte jag var väldigt skönt, eftersom det är en sådan speciell upplevelse. Dessutom är jag en sucker för att få höra hur det har gått för alla andra. Vad som hände och varför. Vilken bedövning de vill ha och hur det gick sedan. Jag läste och lyssnade till ganska jobbiga berättelser innan Folke kom, just för att jag ville vara förberedd på verkligheten. Hörde såklart massor av fina, lätta berättelser också. Jag tyckte att det var bra för min egen skull att kunna bilda mig en uppfattning om vad som skulle hända. Jag var dessutom inte rädd eller orolig, utan mer bombsäker på att det skulle gå hur bra somhelst. Å det gick ju bra! Dock hade jag inte en lätt förlossning, men det gick bra. Har funderat flera gånger på om jag ska lägga in min förlossningsberättelse här och inte kommit fram till något bra.
Jag har dessutom tre olika varianter av min förlossningsberättelse. En där jag skrev ned allt med en gång jag kom hem från BB ungefär och sedan en sammanfattad version. Sedan skrev jag en till förlossningsberättelse när det hade gått ganska så lång tid och jag hade kunnat gått igenom journalen ordentligt och verkligen förstått vad som hände och inte, jag hade även hunnit reflektera över hur jag mådde och vilka känslor jag hade. Jag kan säga att det skiljer sig rätt så mycket mellan den första och den tredje versionen.
Vad tycker ni? Är det kul och intressant att höra eller läsa om andra, eller är det bara skrämmande?
Jag tycker det är jättekul att läsa om andras förlossningar. Jag som inte har varit med om det än och inte riktigt vet vad man har att vänta tycker det är bra att få höra lite om hur det går till och så vidare.
SvaraRaderaTycker inte att det ska behöva vara skrämmande, man är ju inte tvingad att läsa om man inte vill.
Tycker verkligen att det är spännande och lite mysigt att läsa om förlossningar, det får mig att längta till min egna drar igång :-)
Jag vill väldigt gärna höra om din första förlossning - NYFIIIIKEN!
Jag var ju jätterädd inför förlossningen och gick i auroragruppen för att få stöd och styrka. Jag kände att jag blev modigare och mer peppad ju fler förlossningsberätterlser jag läste. Då fick jag ju läsa om det där lilla stora som man fick som belöning efter en jobbig förlossning :))))
SvaraRaderaJätteintressant!
SvaraRaderaEva - Jag var precis sådär nyfiken och läste alla förlossningsberättelser jag kom över. Bara för att det var spännande på något sätt att man snart skulle få uppleva något liknande.
SvaraRaderaLinda - Jag minns ju lite om hur du kämpade med din rädsla. Kommer aldrig att glömma din blick inne i det där upplivningsrummet på BB (på studiebesäket). Men å så värt det då man helt plötsligt har en bebis i famnen. Jag säger bara att jag gör om det vilken dag som helst för min lilla skatt. =)
SvaraRaderaHanna - Ja, jag håller med dig. Det är ju en sån speciell grej som är helt olika för alla att det ändå inte går att riktigt förstå, men det är fint och spännande att få höra om.
SvaraRaderaJa, jag är ju själv grymt intresserad av förlossningsberättelser. Är man inte det så kan man ju be den som berättar att sluta berätta, eller gå därifrån. Jag förstår inte riktigt problemet med det?!
SvaraRaderaNina - Vi e nog ganska lika i denna fråga! (lovar att ringa dig och berätta allt i minsta detalj så snabbt jag kan efter denna gång) =)
SvaraRaderaBRA, LISA! Puss puss
SvaraRadera