Hos BM idag igen

Magen i vecka 31 (30+5). Nu är det kört! Jag får verkligen inte igen täckbyxorna mera. Hur gör ni andra gravida med vinterkläderna som blir för trånga? Jackan är ju på håret den med, men jag ska nog lyckas spita ut den med envishet, tror jag.

Idag var jag en sväng till min barnmorska igen, ja det blev lite tätt mellan besöken nu. Det var något med hennes semester och en massa cellprov. Men det rätar nog ut sig till slut. Jag tror hon fick en chock när hon såg mig kliva upp från stolen och börja gå, hon frågade om det var jobbigt idag men nä det är ju bara somvanligt. Idag pratade vi lite om det tokiga snövädret som kastade ned hur mycket snö som helst inatt och om bebisars säkerhet. Det här med PSD, sitta säkert i bilen, inte bli för varm och att man inte får skaka bebisar. Huuu, det är så hemskt!! Fick även ett papper att fylla i vår info för kommande BVC. Har verkligen inget minne alls av att vi fyllde i ett sånt förra gången, men det kanske vi gjorde. Eller så gjorde Rikard det själv, fast det står något om den blivande mammans underskrift.....jajja jag kanske har förträngt det eller så är det nytt sen vi fick Folke.

Eftersom det inte var så länge sedan jag var till henne sist så hade magen inte växt så jätte mycket, den ligger precis på strecket med sina 28 cm idag. Blodtrycket låg på 130/75 och det är ju helt fantastiskt för att vara jag. (har någon skum rädsla/fobi för att ta blodtrycket så det brukar vara skyhögt). Hjärtljuden slog 136 slag i minuten och lilla Smulan var nog ganska sömnig. Bm kände och kollade hur Smulan låg och jag fick bekräftat att det jag själv känner är korrekt, alltså med huvudet snett ned mot min vänstra ljumske och ryggen ut mot min navel och fötter precis i nedkant av mina högra revben (ajajajaj på min högra revben). Men min blodvärde var verkligen inte bra, första sticket blev det 94! Både jag och BM blev ju lite paff, men jag är ju ganska slut på och så det kanske är förklaringen. Men BM ville kolla igen så hon stack en gång till och fick det då till 111, vilken egentligen inte är så bra heller. Hon skrev in medelvärdet på de två proverna i journalen och jag får fortsätta med järntabletterna varje kväll och försöka få i mig än mer järnrik kost på dagen. Hoppas att det ska bli bättre till nästan gång vi ses.

Nästa gång vi ses så ska vi prata om förlossningen och amning. Jösses, det betyder att det liksom är sant och att det börjar närma sig. Jag tror nog att då blir det lagom för mig att börja fundera på BB-väska och kanske börja rota i bebiskläder här hemma. MYYYYS!!!