tisdag 22 mars 2011

Magen i vecka 33

Magen vecka i 33 (32+2)
Jopp, då har man gått hela 32 veckor och nån dag. Tycker fortfarande att tiden går snabbt fram. Men det har börja kännas ganska bra att det går så snabbt. Längtar så efter Smulan och jag längtar efter att slippa ha en kropp som inte funkar. Har sjukskrivit mig själv och fått sjukintyg av läkare, så jag väntar på att få höra vad FK tycker om min situation. Enligt läkaren så har jag ingen förmåga alls att arbeta och det är ju precis så jag känt mig ett bra tag nu. Njuter ändå ganska mycket av att ha bebis i magen, då jag vet att det strax är över. Det är så mysigt att känna alla små buffar och hickan. Eftersom det börjar bli rätt så trångt så har de där riktigt hårda sparkarna blivit mer sällsynta, de kommer någon gång per dag bara. En festlig sak är att även om moderkakan ligger i framvägg, så syns det mycket rörelser genom magen och man kan urskilja vissa kroppsdelar ibland. Jag är fortfarande konstant hungrig och jättetörstig, men kan inte vräka i mig några stora mängder då det är så trångt i kroppen. Tycker att jag fått rätt bra ordning på halsbrännan med hjälp av Losec och Rennie, så det är inte alls lika jobbigt mer. Och jag gillar TENS apparaten. Det är gött att ligga med plattorna på ryggen i soffan och glo på TV på kvällarna. Börjar dock känna mig lite väl framtung så jag längtar efter spikmattan till ryggen, men då det tvistas om hur bra/dålig den är för gravida så väntar jag nog ett tag till med den. Ska försöka påta ihop ett förlossningsbrev snart också, samt leta rätt på min förlossningsberättelse från då Folke föddes. Jo, jag är nog en aning tankspridd nuförtiden. Jag skyller på den usla sömn jag har just nu. Sover bra mellan 5-7 på morgonen ungefär, resten av dygnet är det svårt. Märker också av att jag är tröttare och tröttare nu. Förmodligen för att det går åt en hel del energi att odla bebis. Ska försöka bli bättre på att vila under dagen, men det är jätte svårt att liksom lägga sig ned tycker jag. Börjar också känna mig mer och mer laddad inför en förlossning. Innan har jag ju nästan tänkt att det inte kommer att hända eller att det liksom är så avlägset. Men sist jag var hos BM så sa hon klart och tydligt att nästa gång ska vi skriva in i journalen hur jag vill ha det på förlossningen. Så jo, det kommer ju att hända och ja det är ju snart. Just nu känner jag bara att jag vill dit och göra ett bättre jobb än sist! Nästa vecka ska vi dessutom in till stan och skriva på papper för faderskapet eftersom vi inte är gifta. Jag vill gärna ha det bortgjort innan Smulan kommer så man slipper dra en nyfödd med på något som enkelt går att fixa innan. (vi gjorde så innan Folke kom också). Dessutom känns det skönt att ha gjort det ifall det skulle hända något eller att vi är helt utmattade efter förlossningen och inte orkar. Viktigt ifall R ska kunna ta ut föräldraledighet också. Har börjat att fundera på vad man har för ytterkläder på en nyfödd bebis i maj...? Ja det får jag nog fundera vidare på. Tar gärna emot tips på det också. =)

6 kommentarer:

  1. Jag har också moderkakan i framvägg, och här syns det också utanpå magen. Den kan röra sig hur mycket som helst ibland. Ser för lustigt ut!

    Bra att du påminde om faderskapet. Det måste vi också fixa med.

    SvaraRadera
  2. Du är så vacker!

    Jag önskar att du inte får ett dugg mer ont nu (snarare att det blir bättre) och att sista tiden får gå riktigt fort.

    SvaraRadera
  3. Å vilken fin mage! Jag har också moderkakan i framvägg denna gång (förra vet jag inte ens för jag minns inte att någon berättade det för mig). Jag ligger ju ett par veckor efter dig och går in i vecka 30 (29+0) på torsdag och min lilla tjej är supervild igen sedan ett par dagar från att ha varit kolugn ett tag innan dess. Bara nåt buff på kvällen och morgonen för att visa att hon lever där inne.
    Det blir trängre och trängre för dom små rackarna. Helt underbart är det att känna hicka och rörelser.
    Jag försöker förtränga att ungen ska ut.. den här gången känns allt mycket jobbigare dels på grund av att man vet hur jäkla ont det gör plus att allt är mer känslosamt. Vi fick kämpa så länge och allt har varit så overkligt hela tiden. Nästan som att det känns för bra för att vara sant att allt ska få gå bra.. ja du vet hur man nojjar..Kram Sara o Tyra

    SvaraRadera
  4. Susanna - Jag hade nästan förväntat mig att man inte skulle se eller känna något när de sa att moderkakan var fram. Lite skillnad är det ju, men då en treåring kan känna fötter så är jag glad. Å visst är det skönt att kunna fixa faderskaps papperna innan bebisen kommer ut. Liksom en tråkig sak mindre som ska göra då man helst vill mysa i lugn och ro.

    SvaraRadera
  5. Hanna - Vad snäll du är!! Tack! (fast tiden får inte gå för fort, skulle vara fint om vi hinner få till vardagsrummet hyffsat så man kan sitta där och glo med lilla bebisen bekvämt i en soffa).

    SvaraRadera
  6. Sara - Å jag blir nästan lite tårögd av att läsa din kommentar. Håller med om det där med att man vet hur ont det gör. Känns väl inte så lockande direkt. Jag hoppas att denna gång ska gå lite snabbare så det onda inte behöver vara i kroppen lika länge. Och det är inte alls för bra för att vara sant. Det kommer att gå finfint för er och lillasyster kommer att må gott. KRAMAR!!!

    SvaraRadera