Den här hemska klyschan att pojkar är lite vildare, nöter mer på kläderna och per automatik gillar bilar. Det blir så uppenbart när man fått en tjej vad andra tycker.
Vi har fått enormt mycket presenter till båda våra barn när de fötts. Och jag kan säga rakt ut att Folke fick inte ett enda rosa, lilla eller rött plagg (ja för det var kläder de flesta kom med) av släkt och vänner. (han fick rosa, lila och röda kläder av oss och närmsta familjen). Flora däremot fick i princip nästan bara rosa kläder och en hel drös med klänningar. Så det är ju väldigt uppenbart vad andra tycker... de tycker att det är skillnad på mina barn och att de ska behandlas olika.
Missförstå mig rätt!! Vi är jättetacksamma för alla fina presenter vi fått och så glada att det är så många som bryr sig om våra barn. Men lite tokigt är det allt när man tänker efter.
Mycket tokigt är det nog allt, tycker jag. Ska bli spännande att se skillnaden i presenter och bemötande om vi får en dotter någon gång...
SvaraRaderaSusanna - Ja mycket tokigt, men jag kan inte säga att jag är förvånad. Tror tyvärr inte att det är speciellt många som reflekterar när de väljer en rosa klänning i butiken. De tänker nog knappast att nu kommer barnet som bär detta plagg att bli behandlad på ett speciellt sätt.
SvaraRaderaJag tror det är en vanesak. Folk är "lärda" att det ska vara såhär och reflekterar inte över olika behandling osv, utan de köper bara ett plagg efter vad de är lärda ska passa. Det är väl det tänket som först och främst måste brytas?
SvaraRaderaAnna - Jag kan ha uttryckt mig lite väl vasst. Och du har rätt, just det där om att det inte reflekteras. Antar att jag vill försöka få folk att börja reflektera lite då jag skrev inlägget.
SvaraRaderaTycker bara det är så trist att få kommentarer om just färger på prylar och kläder då det gäller barnen. Fick höra av en gammal kollega att hon sett mig på stan med en röd vagn och då dragit slutsatsen att vi fått en dotter. Sanningen är ju att den röda vagnen inhandlades ett gäng månader innan bebis kom ut och vi egentligen trodde att det var en kille i magen. Och den RÖDA vagnen inhandlades endast för att JAG tyckte den var snygg. Jag vill att min dotter ska bli behandlas på samma villkor som min son och vice versa, men det är svårt ibland. Dock finns det hopp då de äldre männen i jaktlaget frågade vad "han" hette som låg i den RÖDA vagnen och sov. Men de kanske förknippade besök på slakteriet med pojkar.... vad vet jag?
Jag förstod vad du menade och tycker inte du uttryckte dig vasst alls.
SvaraRaderaTycker det är bra att man försöker ändra på folks synsätt och vanor.
För det är ju vanor det handlar om. Man är som man blivit uppfostrad att vara. Tror det är svårt att ändra äldre folks syn, man får bara försöka visa och säga sin tanke om det hela. Bara man inte accepterar känner jag, utan att man säger vad man tycker. Bara för att det alltid varit såhär är inget giltigt själ att inte ändra saker.
Där det däremot borde vara lätt att göra något är att påverka och forma dessa små omedvetna personer som tex Folke, Flora eller min Valdemar. Att tex klä barnen i det man vill, det dom vill, att lära dom att det inte finns killfärger och tjejfärger, killeksaker och tjejleksaker, att det inte finns saker som killar kan/får göra och tjejer inte, att mamma byter däck på bilen och pappa lagar maten - det borde lära dom att alla är lika oavsett kön. Och det borde ju resultera i att dom i sina vuxna liv tycker att Flora och Folke ska ha lika mycket i lön för samma arbete eller att Folke är hemma och vabbar när hans fru jobbar.
En sak som jag funderat mycket på:
SvaraRaderaJag är ju "bara" mamma till ett barn, en liten son på snart 2 år. Det känns som att det är "lättare" för oss pojkmammor/pappor. Min grabb är ju redan i facket där man får tex vara tuff, mer i lön osv. Eller?
För visst är jag väl inte fel ute när jag tänker att detta med kläder tex bara är en liten bit i att få kvinnor och män lika mycket värda? Att man försöker lyfta upp kvinnan till mannens nivå? Eller?
Missförstå mig rätt: min son ligger redan i det facket. Jag tror man blir mer medveten om det om man har en flicka. Inte för att jag inte tror att jag bara kan luta mig tillbaka och bara ta det lugnt, min son har allt klart för sin framtid. Absolut inte, men ni kanske förstår hur jag menar?
Anna - Du är en klok en du!! :-)
SvaraRaderaJag tror att man ska komma ihåg att det är lika viktigt oavsett kön att man är en bra förebild som förälder. Vi måste ju visa vägen och jag skulle chansa på att om man ska vara petig är det lika mycket jobb med att uppfostra pojkar som flickor.
Oj, har helt missat att du kommenterat tillbaka.
SvaraRaderaGick hit igen för att skriva att jag tänkt mycket på min pojkmammakommentar här sist.
Som sagt klart jag inte kan sitta och rulla tummarna.
Jag har ganska svårt att visa att jag gråter och det mycket för att jag upplever det att jag oftast fått höra att jag varit fjantig som gråtit (hade jobbiga år som barn med styvföräldrar och föräldrarnas nya barn med dom) och därmed dolt mina tårar för andra. Igår grät Valdemar, han var supertrött och jag var så där less på det som man blir när man står på minus på orkakontot osv, jag hann precis hejda mig från att säga till honom att han var fjantig som grät. Jag lovade då mig själv att jag aldrig ska säga att han är fjantig som gråter och om nån någon gång skulle säga åt honom att inte gråta för "pojkar inte gråter" kommer jag tvätta den munnen med tvål!
För det är väl lite min uppgift som pojkmamma att visa att grabbar inte alltid är/behöver vara tuffa, att man får gråta, vara mjuk, kramas och vara söt? Eller?
Om man lär killarna att vara mer tjejiga och tjejerna att vara mer killiga så borde gränserna suddas ut mer och vi hamnar på + - 0.
Åh va härligt att tänka om! :)