Giv mig styrka, tack!

Denna helg har varit en lång och segdragen plåga hittills. Jag har så ont och är så trött. Skulle chansa på att jag snittar ungefär tre timmars sömn per dygn nu och det är ganska upphackat. Allt gör mer eller mindre ont nu (sitta, ligga, stå, gå). Jag vet inte om det har med att Smulan kanske håller på att lägga sig på plats för att kunna komma ut eller om det bara är såhär. Har fått betydligt mycket mer förverkar nu och de gör ganska ont. Vissa perioder av dagen mår jag väldigt illa också. Vet inte vad som har hänt, men det känns som att kroppen bara protesterar åt precis allt just nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det är i ärlighetens namn riktigt jobbigt! Jag gruvar mig så in i norden för då R ska på jobbet och jag blir ensam med allt här hemma.

Ja det var dagens gnäll. Har nu precis slängt in lite babykläder i tvättmaskinen och ska försöka få någon ordning på vad som ska packas med till BB sen. Längtan är väldigt stor nu efter lilla Smulan. Vi längtar alla tre! Storebror frågar varje dag varför bebisen inte kommer ut. Jag svarar att h*n snart är klar och då kommer den. Folke fick hjälpa mig att tvätta babyskyddet och sedan pussla ihop alla delar. Han tycker det är otroligt spännande att få hjälpa till med just detta. Han pussar på magen och säger att han älskar bebisen. Jag frågade igår vad han tyckte att vi skulle göra om bebisen skrek mycket. Då svarade han klokt att vi får väl hjälpas åt och trösta.

Så om jag bara få be om lite mer sömn och lite mindre smärta så ska det nog kännas bättre imorgon.