Om att sluta amma...

Den 12 februari insjuknade Flora i influensan... Efter det har jag gått runt som en zombie och enligt kalendern/dagboken så har jag varit frisk i ungefär 10 dagar sammanlagt. Vi har hunnit med diverse olika sjukdommar och jobbiga besvär och min kropp totalstrejkar. Man kan sammanfattade det såhär; Jag har levt i en sjukstuga i två månader och tagit hand om sjuka barn som haft det jobbigt dygnet runt, plus att jag varit rejält sjuk själv. Jag har inte sovit mer än max 2-3 timmar per dygn. Jag har ingen ork till något alls. Att bara plocka i diskmaskinen känns som en alldeles för tung uppgift just nu.

Så efter vår senaste sjukdom, (magsjukan) så har jag i princip sinat och Flora är ingen som snuttar speciellt mycket utan hon vill gärna äta ordentligt då hon ammar. Så torsdag förra veckan var sista gången jag ammade henne. Jag kan säga att det är väldigt mycket blandade känslor kring detta. Jag tycker ju att amningen är så bra. Bästa trösten och bästa sövningsmetoden och bästa myset och dessutom väldigt bra näring till ett litet barn! Men det är också skönt att kunna vara bara sin egen liksom, att inte behöva tänka lika mycket på vad jag äter och dricker eller vilka kläder jag har på mig. Men jag saknar det redan, speciellt på nätterna och kvällarna nu när Flora verkar ha jobbiga besvär med tandsprickning och sover väldigt oroligt. Tänk att bara kunna amma lite så hon somnar om lugnt och får lite tröst.

Jag skulle säkert kunna få igång mjölkproduktionen igen om jag lät henne amma fler gånger per dag som en nyfödd, men min ork existerar verkligen inte och jag tror i ärlighetens namn att jag ändå inte hade orkat amma mer än fram till sommaren ändå.

Flora verkar tack och lov inte ens märkt av att vi slutat att amma, hon får en skvätt välling, en macka eller en banan istället den tid vi brukar ha ammat på dagarna och på nätterna får hon använda nappen.

Så det blev ett väldigt odramatiskt och enkelt avslut på vår amning, precis som önskat fast lite tidigare än väntat bara.