torsdag 19 april 2012

Ut ur foglossningsträsket pt 1

Nä nu har jag verkligen nått gränsen, jag orkar inte längre gå runt med denna smärta. Jag har blivit så desperat att jag sökt hjälp på annat håll än vårdcentralen. Jag har hamnat i en urjobbig ond cirkel där jag drar mig för fysisk aktivitet eftersom jag får ont, men då tappar jag muskler och går upp i vikt så det blir ännu jobbigare för kroppen att röra sig och jag får mer ont.... Efter många funderingar och lite forskning så har jag kommit fram till att det är en naprapat som jag ska börja med att besöka för en bedömning om vad som egentligen är fel.

Så för några dagar sedan lade jag min kropp i händerna på en naprapat i hopp om att få veta varför det gör så ont och varför det bara blir sämre. Hon kunde snabbt och lätt konstatera att den smärta jag känner går att behandla och hon tror att jag kommer att vara i princip helt problemfri efter några behandlingar.
Kan ni förstå lättnaden!!!?! Hon såg direkt att jag var väldigt sned och stel på flera ställen i ryggen och mina ben var olika långa. Men hon sa även att när vi var klara för dagen så skulle allt det vara fixat.

Just själva foglossningen har jag nog egentligen inte så jättemycket kvar av, utan det har istället skapat andra problem som tack och lov går att behandla. Det lilla av foglossningen jag har kvar kommer nog att försvinna av sig själv nu när jag slutat att amma och kanske kommer igång och rör på mig mer.

Känslan efter några dar är väldigt hoppfull! Redan samma kväll så kände jag stor skillnad. Jag kunde gå utan att det liksom tog emot och det gjorde inte heller ont. Och jag kunde ta djupa andetag... kan inte minnas sist jag kunde det. Nu är jag fortfarande lite lömmen (som man lätt blir efter såna här behandlingar) men det gör liksom inte ont på det där jobbiga sättet mer. Så otroligt fantastiskt bra!! Har fått i läxa att gör en par strechövningar tre gånger om dagen tills jag ska på nästa behandling till veckan.

Jag håller tummarna för att min kropp ska kunna röra sig fritt snart igen och att jag ska kunna börja motionera utan smärta och sova utan smärta och vara som en vanlig människa i min egen ålder.

2 kommentarer:

  1. Hoppas du får hjälp att bli bra! Låter verkligen inget vidare att gå runt och ha ont så som du beskriver... och grattis Flora 11 månader!

    SvaraRadera
  2. Hittills känns det hoppfullt och bra. Ska bli spännande att se hur det känns efter nästa behandling.

    SvaraRadera