Barn som sover

Detta omdiskuterade ämne som alla föräldrar stött och blött i oändlighet. Vissa har barn som sover andra inte. En del barn sover på dagarna och en del på nätterna, vissa både och och andra inte alls. Ja, det finns alla variationer. Men att sömn är viktigt, det tycker nog alla. Och då menar jag viktigt att det blir av, hur är upp till var och en. Det som är bäst för oss och våra barn är kanske rena plågan för andra familjer, men jag tänkte ändå berätta hur vi har det och hur vi har gjort.

När vi fick Folke så fick vi stanna på BB i fyra dagar (de ville ha lite extra koll på mig eftersom förlossningen var svår). Under de nätterna upptäckte jag snabbt fördelarna med att liggamma och ha bebisen tätt intill mig hela natten. Jag sov jättegott och det gjorde Folke med. När vi kom hem så började hans magknip sakta men säkert bli jobbigare och jobbigare så vi bar och bar och bar honom. För att han överhuvutaget skulle kunna slå sig till ro på nätterna så sov han på våra bröst. Vi turades om mellan matningarna att han honom på oss. På detta sätt fick vi sova alla tre. På dagarna sov han i sjalen på oss. När han blev ungefär två månader så började han att kunna sova korta stunder i barnvagnen och i spjälsängen. På kvällarna så ammades han alltid till sömns och ibland lade vi honom i spjälsängen som stod brevid vår säng. Direkt han vaknade till så lyfte jag honom snabbt till mig och ammade, så han skulle kunna känna sig trygg och veta att jag alltid var nära. Eftersom han var ett barn som behövde mycket närhet så var det enklast för alla att ha honom i vår säng mycket, för då sov han gott hela nätterna och vi fick också sova. Ju äldre han blev desto längre stunder sov han i spjälsängen. Med hjälp av närhet och följa hans behov av det så fick vi honom att sova lugnt och tryggt hela nätterna ganska snabbt. Vi lärde honom att spjälsängen var ett lugnt och skönt ställe och att han aldrig behövde vara där om han inte ville. Han har haft perioder när vi har kunnat lägga honom i sin säng och sagt gonatt och stängt dörren men har även haft perioder när han velat att vi ska sitta med honom tills han somnar och ibland har han velat sova i vår säng. Vi har följt hans behov av närhet och låtit honom styra hur han vill ha det. När han var strax över ett år så lärde han sig att klättra ur spjälsängen och efter det har han fått komma och gå som han har velat. Han är mycket duktig på att smyga och stör inte nämnvärt så vi har hittills inte haft några problem med att ha honom hos oss.

När vi fick reda på att Flora skulle komma till oss så började vi fundera på hur vi skulle rymmas i vårt sovrum... (det är ganska litet). Eftersom Folke hade så mycket saker och vi hade en skön 120's säng stående så gjorde vi iordning ett eget rum åt honom. Så när han blev tre år fick han prova att sova i sitt rum. Det var väldigt spännande och han sov jättebra. I början använde vi "barnvakten" för att snabbt kunna springa in till honom på natten ifall han behövde oss och eftersom han hade en sån stor säng så kunde man bekvämt samsova med honom i hans rum. Han har alltid varit välkommen tillbaka in till oss och kommer smygande vissa nätter. Vi tänkte att om det inte skulle funka och han ville fortsätta sova med oss så får han väl ligga i sin spjälsäng och vi köpte Naturvaggan åt Flora. (eftersom Naturvaggan hänger i taket så tar den väldigt liten plats). När hon väl kom så sov Folke i vår säng ganska mycket i början, men jag tror att han lessnade efter ett tag då han blev lite störd av sin syster och han tyckte att det var skönt att få lite lugn och ro i sitt eget rum.

Flora då? Jo, hon är ett helt annat barn än sin bror och har helt andra behov och sömnrutiner. Från att hon föddes så ammade hon sig igenom varannan natt och sov helt varannan natt. Hon var inte i lika stort behov av närhet konstant så hon fick sova i sin vagga med en gång. Sen hon var ca två veckor så har hon sovit hela nätterna i sin vagga och jag har tagit upp henne när hon ska äta på morgonen och då låtit henne sova vidare i vår säng när hon ammat klart. Man har sett på henne att hon gillat vaggan eftersom hon riktgig gosat ner sig i kudden och dragit djupa suckar när man lagt henne där. Flora ammas fortfarande till sömns på kvällarna och vi kommer att fortsätta med det så länge det passar och fungerar.

Hittills har vi två barn som sover gott om nätterna och har ingen stress upp på morgonen. Och jo ibland vaknar vi av att vi ligger fyra i rad på morgonen, men det är så mysigt. Jag är mycket tacksam över att vi har haft tålamod att följa våra barns olika behov och att vi struntat i metoder, råd och diverse anvisningar. Vi har alltid gått efter "mesta möjliga sömn för alla" för att göra det enkelt och bekvämt. Och vi har varit noga med att tryggheten är viktigast. Våra barn ska känna alltid sig trygga och veta att vi alltid finns där för dem. De ska aldrig behöva ligga och vara rädda på natten, eller behöva bli ledsna för att de känner sig ensamma. På natten ska sängarna och känslan bara vara härlig, lugn och trygg.

Några små regler som vi har på nätterna är att vi aldrig pratar, bara viskar om det verkligen är något som måste sägas. Vi använder rullgardiner så det blir riktigt mörkt i sovrummen. Vi kliver inte upp ifall någon vaknar, kan man inte sova så vilar man. Vi har aldrig haft speldosor eller mobiler, bara napp och snuttefilt. Folke har sedan han fick eget rum fått välja sovkompis ibland och då kan han ta en bok eller en leksak men för det mesta tar han ett gosedjur.
Ja, det var lite om hur vi har det med sömnen på nätterna här.