Idag går magen in i vecka 28

Morgonbild i vecka 28 (27+0).

Helt galet att det bara är ca 90 dagar kvar. Tanken gör mig en aning stressad, då jag inte tycker att jag hunnit göra något vettigt alls på två månader. Men förhoppningsvis kanske vi kan få en normal vardag från och med imorgon och jag håller tummarna för att vi ska få vara friska och pigga ett tag framöver nu. Jag vet att bilden är hemsk, jag har tydligen ingen självbevarelsedrift mera. Jag är halvt nyvaken och hela ansiktet går i en ton av grått. Ser dessutom ut som en förvuxen polkagris i nattlinnet, men det bjuder jag på eftersom jag älskar sega runt på morgonen i sköna kläder (helst hela dagen).

Jag ska till barnmorskan nästa vecka på koll igen men jag tycker nog att jag blivit lite piggare ändå sedan jag började äta järntabletterna. Smulan växer och sparkas hårt, så jag har ofta en känsla av några brutna revben i slutet av dagen. Jag har verkligen börjat känna mig gravid nu. Blir lätt andfådd och svettig om jag gör minsta lilla. Magen är ivägen när jag rör mig och jag har även börjat få halsbränna och lite kramp i vaderna. Är extremt vattutörstig och ofta kissnödig. Men det är ju småpotatis och sånt man får räkna med. Tyvärr så blir foglossningen gradvis sämre hela tiden, men jag tål det nog. Huvudsaken är ju att Smulan verkar må gott. Konstigt nog så känner jag mig också ganska tung även fast jag fortfarande ligger några hekto minus på vågen. Jag försöker att äta ordentligt, men den där känslan av att det inte riktigt ryms har även infunnit sig. Men enligt alla ultraljud inne på förlossningen så såg ju Smulan ut att växa bra och såg rakt lite sådär bebisrund ut på kinderna. Folke har börjat längta mycket efter att få bli storebror, han pratar om bebisen varje dag och han berättar om alla saker som bebisen ska få ärva efter honom. Han brukar komma och trycka med sin lilla hand sådär halvhårt på magen för han vill känna sparkar, sen lyssnar han och berättar för mig vad bebisen säger. Han har också funderat på ifall han och bebisen ska dela säng, för det vore ju mysigt. Det ska verkligen bli roligt att få se dem tillsammans sen. Jag är övertygad om att Folke kommer att bli en väldigt snäll och hjälpsam storebror.