Bor på landet utanför Örnsköldsvik. Sambo med Rikard och mamma till lilla Folke och Flora. Matte till en randig bonnkatt och svart labrador.
onsdag 8 juli 2009
En Herman
Det fina med att bo där vi bor, är grannarna! Idag när jag och Folke var ute med fuen (fyrhjulingen) så hade grannen slinkit förbi med en sån där vänskapskaka eller vad det nu kallas för. En sån där som står och bubblar i flera dar och man matar den lite. Jag råkar ju tycka att såna där surdegskakor är jättegoda, så det var en trevlig överraskning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Va f-n kan inte vi få nå grannar som är nått att ha för?
SvaraRaderaKommer ihåg att jag fick en Herman på högstadiet :) Visst hade vi en då allihopa (med allihopa menar jag ju såklart vi "gänget")?
Men gu va coolt. Jag har aldrig ens hört talas om Herman! Han skulle passa hos oss oxå! ;)
SvaraRaderaBara för att ni skriver så fint så ska ni få varsin Herman! Han är leveransklar nästa fredag!
SvaraRaderaJa, Nina! Vi hade allihopa en Herman på högstadiet. Tror att jag fick min av Jenny S.
Hur ska Herman skötas egentligen? Följer det med nån slags beskrivning. Så stackarn överlever menar jag:)
SvaraRaderaSkrev fel. Han är leveransklar på torsdag! Och ja det följer med en beskrivning! Så du behöver inte vara orlig Linda. Han är ganska lätt att ta hand om!
SvaraRaderaLåter toppen!
SvaraRaderaMen alltså ..Blir han ett bröd sen eller vad blir han? En..Elefant? ;-P
Han blir en god kaka!
SvaraRadera